Kvällen då Mariestad överraskade mig

mariestads-imperial

Jag håller inte öl från Mariestads särskilt högt om jag ska vara ärlig, kanske är det bara snobberi eller det faktum att jag inte gillar deras lager, eller någon annan anledning. Men man ska väl ge Spendrups varumärke (som inte bryggs i Mariestad…) en chans i alla fall och därför tackade jag ja till deras inbjudan att prova Björn Frantzéns meny som han tagit fram till fyra av Mariestads ölsorter.

flying-elk-mariestads

En intressant samling människor intog The Flying Elks inre pub, många ”gamla dryckesrävar”, men också lite otippade pesoner såsom Titiyo och Leif Pagrotsky. Den speciella anledningen till eventet var premiären för Mariestads ekfatslagrade Imperial, som släpps i 1800 flaskor. Ölet hade tagits fram under en resa på Göta Kanal förra året, där Spendrups hade hyrt en kanalbåt och tagit med bland annat bryggmästaren Richard Bengtsson och Björn Frantzén. 2015 satsar man ännu större och åker med ostindiefararen Götheborg, jag frågade (mest på skämt) om vi kan förvänta oss en IPA från Mariestads framöver. Svaret? En ond blick och ett rungande nej från bryggmästaren (och Edward Blom). Kul.

ostron-flying-elk

Första ölen blev Mariestads Ofiltrerad Export som serverades med pocherat ostron med lagrad äppelgranité, valnötsolja, torkat sjögräs och lantgrädde. En bra aptitretare, där ostronens fiende nummer 1, Björn Frantzén alltså, försökt ta bort så mycket ostronsmak som möjligt.

flying-elk-rabiff

Öl nummer två var den kraftiga Mariestads Old Ox, en öl som för mig fick lite upprättelse den här kvällen. Tillsammans med en fantastisk råbiff var det kvällens höjdpunkt och jag äter gärna det här igen. Friterad kapris är fantastiskt förresten!

flying-elk-rossini

Kvällens huvudnummer, Mariestads Ekfatslagrade Imperial, ackompanjerades av en mastig toast med bland annat oxrevben, foie gras, tryffel och madeirasky (med krämig lökgratäng vid sidan om så klart). Rätten blev lite over the top för min del, för mäktigt med alla dessa smaker i såna mängder och avsaknad av syra. Tyvärr. Skit i maten, det var föl ölen jag var där. Mariestad Ekfatslagrade Imperial var en intressant upplevelse, mycket ekfatstoner (inte överraskande kanske…) och en flört med belgiska öl. Jag ska definitivt inhandla en flaska om jag kommer över det.

glass-flying-elk

Avslutningen på middagen blev Mariestads Dunkel (en mörk lager) och hasselnötsglass (kanske världens minsta glassportion för övrigt).

Kul att Mariestads lyckades överraska mig, ska försöka öppna mitt sinne ännu mer framöver, hoppas jag.

Vad är ditt förhållande till Mariestads?

1 Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *