Hamburgare i bröd med sallad vid sidan om

Boken som hjälper dig att äta mer vegetariskt i vardagskaoset

Gilla inlägget:

Mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo

Även om jag äter mycket kött och verkligen har svårt att sluta med det helt, så äter jag väldigt mycket vegetariskt. Det första fröet såddes när jag som 17-åring var vegetarian under ett helt år, då var det verkligen jobbigt med dryga kommentarer från kompisar och i princip obefintlig kunskap om hur man lagade god vegetarisk mat.

Sen tog det vegetariska paus i mitt liv under många år, fram tills för ungefär två år sedan då även mitt matintresse accelererade. Under den tiden har jag ätit mer vegetariskt på restauranger, men jag har också lagat betydligt mer utan kött hemma och det är inte supersvårt.

2014 är det inte alls konstigt att vara vegetarian (det var det runt millenniumskiftet i lilla Karlskrona), de flesta restauranger har bra vegetariska alternativ och det finns finrestauranger i Stockholm som är i princip helvegetariska. Det är bara på ett område som det fortfarande är lite motstånd, i hemmen. Du har säkert hört det precis som jag, kollegor eller kompisar som skyller på “livspusslet”, det är därför man äter falukorv och makaroner (och liknande “rätter) lite för ofta. När jag frågar mina bekanta vad den egentligen beror på får jag oftast höra två saker, dels att de har för dålig kunskap om vegetarisk mat och dels föreställningen att det är svårt att laga bra vegetarisk mat. Sen kan vi lägga till att det blir extra svårt om resten av familjen fått för sig att vegetariskt inte är gott, inte heller ovanligt.

För någon månad sedan damp Sara Ask och Lisa Bjärbos bok Mera vego – mat för hela familjen ner i min brevlåda. Bokens koncept är att lyfta fram bra vegetarisk mat som fungerar i vardagen. Det fantastiska med boken är att den väldigt konkret till och med inleder några sidor med svar till tveksamma vego-skeptiker, exempelvis svar på frågor om man får i sig tillräckligt med protein, och om barn verkligen ska äta vegetariskt.

Indelningen och tilltalet är skönt i Mera vego, första avdelningen med recept kallas för Kaos och där finns 15 rätter som kan plockas fram när barnen hänger från gardinerna, när du ramlat i hundskit på väg hem från jobbet eller andra situationer då du egentligen bara vill ligga och skrikgråta i fosterställning samtidigt som du har en Piggelin i munnen. Det är inte bara såna recept, även vardagsrätter, mat för festen och lite efterrätter lyfts fram.

Några av mina receptfavoriter är grön carbonara, falafel och grönkålsgratäng. För dig som vill gå hela vägen och helt utesluta animaliska produkter, finns instruktioner om hur du anpassar varje recept till det också.

Efter att ha använt boken Mera vego under en tid hemma i köket kan jag verkligen rekommendera den till alla som vill äta mer vegetariskt men som inte riktigt satt igång än. En annan intressant vegokokbok som kommit under hösten är Mattias Kristianssons bok Vego : vegansk mat för alla tillfällen (som jag tyvärr inte hunnit få tag på än).

Vad har du för syn på vegetarisk mat? Hur ofta äter du vegetariskt hemma och vad är dina paradrätter?

2 Comments

  1. Här hemma äter vi kött men försöker äta så mycket fisk och vegetariskt som möjligt. Målet är att kunna minska ned till 2-3 måltider (både lunch och middagar inräknade) kött i veckan. Har också mera vego hemma som verkar lovande även om jag inte hunnit laga något ur den ännu. Min vegetariska inspiration brukar jag annars ofta få från bloggen lilla matderiven! Vet inte hur många recept jag gjort därifrån och har hittills inte blivit missnöjd!

  2. Efter att ha varit militant köttis hela mitt liv hittade jag en bok i jobbets bythylla av en Peter Singer (”Praktisk etik”). Jag vet inte om den prickade in rätt period i mitt liv, eller om den bara argumenterar extremt bra, men jag blev vid en ålder av 45 vegan.

    Det var drygt 7 år sedan, och utöver ett nyvunnet intresse för djurrätt så blev jag också matintresserad. Det finns mängder med resurser för näringslära och sånt, så man har alla verktyg för att se till att man äter bra även som vegan (efter ett år gjorde jag en rutinkoll, och allt såg bra ut. Mina barn växte som de skulle, ingen hade någon näringsbrist, de presterade betydligt mycket bättre än jag i skolan).

    Även om det inte nödvändigtvis är en ”folkrörelse” med veganism , så kan det vara om man vill. Jag har lärt känna väldigt många trevliga människor som jag aldrig träffat annars.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *