Cheeseburgare och pommes frites på Lily's Burgers

Recension Lily’s Burger – ”lite som McDonald’s cheeseburgare”

Cheeseburgare och pommes frites på Lily's Burgers

Senaste hamburgerhaket i Stockholm heter Lily’s Burger och In The Kitchen har varit där. Här kommer första av två recensioner från stället, denna är skriven av nya kompanjonen Tobias Grönberg.

I spåren av Flippin’ Burgers megasuccé för ungefär ett år sedan har det handlat väldigt väldigt mycket om hamburgare i Stockholms restaurangvärld. Högrevspuritanismen har brett ut sig, och det är enbart av godo om du frågar mig. Men några fler renodlade hamburgarhak har vi inte sett, förrän just idag faktiskt.

Premiär för Lily’s Burger

För efter flera månaders uppskjutna avfyrningar var det slutligen dags för småhajpade Lily’s Burger att premiära. Inte nog med att de rör sig i samma konceptuella sfär som Flippin’, de befinner sig även geografiskt i ungefär samma område dvs avigt till på norra Kungsholmen. Men till skillnad från Flippin’, som byggde sin hajp kring ett ambitiöst bloggande som utforskade den amerikanska hamburgarkulturens alla beståndsdelar, så har den lilla hajpen kring Lily’s snarare handlat om innehavarens kändisbekantas välvillighet att tala om projektet.

Menyn på Lily's Burgers

Well, sådana är funderingarna när jag kliver in i lokalen som premiärdagen är förärad en ansenlig mängd gäster, i tysthet köandes för att göra sin lunchbeställning. Var är musiken, var finns stämningen? hinner jag tänka innan det är min tur. Det är trevligt att de serverar lunchhamburgare även om menyn då är begränsad till tre alternativ: hamburgare, ostburgare och vegoburgare. Upplägget är sådant att man serveras sin burgare helt utan tillbehör och det är sedan upp till en själv vad man vill lägga på burgaren i form av sallad, rå gul lök, bleka tomater, sauterade champinjoner, bacon, cole slaw och skivad peperoni.

Tillbehören på Lily's Burgers

Jag försöker vara så minimalistisk som möjligt för att inte låta mina smaklökar påverkas av lök och dressing. Därför nöjer jag mig med att lägga på en baconskiva på min ostburgare och kastar mig sedan över skapelsen med hull och hår.

Det är ett relativt spänstigt bröd som omsluter köttpucken, och det bjuder ett bra tuggmotstånd även om jag gärna sett att även överdelen var rostad. Dock var det något i överkant för sött för min smak. Det är svårt att säga var gränsen går – för jag är absolut ingen motståndare till sötat hamburgarbröd – men vi kan väl säga så här att när man tänker på brödets sötma under ätandet (tänk Max Friscobröd), ja då har det passerat gränsen.

Köttet är ganska gott, men aningen torrt. Detta kan bero på något jag lade märke till i det för allmän beskådan tillgängliga köket, nämligen att man efter köttet stekts klart lägger på ostskivor och placerar under en grill. Istället för att lägga på osten under stekningen som väl ändå får betraktas som legio.

Lily’s Burger påminner om McDonald’s

Ihop med det något söta brödet kommer jag att tänka på McDonald’s cheeseburgare. Det kanske får det att salivera hos vissa, men inte om man pröjsat 95 spänn. Med sina 170g kött är det här förstås något annat, kanske ska vi kalla det en deluxevariant av McD:s lilla tiokronorssak.

Som ni förstår förblir Flippin’ Burgers ohotade när det gäller amerikansk dinerburgare. Det här är en klass under, samt helt utan fingertoppskänsla och finess.

Inredningen på Lily's Burgers

Men Flippin’ Burgers succé beror inte enbart på hamburgarna utan även till stor del på det amerikanska snabbmatsdinerkonceptet. Där känns marknaden långt från mättad och jag tror att det skulle kunna nå viss framgång om det görs på rätt sätt. Och det är där jag tycker Lily’s Burger falerar fullständigt. Där Flippin’ burgers andas ett genuint intresse för hamburgare och USA och låter detta manifesteras i personliga bilder och prylar så är rekvisitan på Lily’s till 90% bestående av billiga kopior av ”retro-skyltar” och dåligt nyproducerade affischer.

För vad är en restaurang utan en aura, en känsla och stämning? Ganska lite. Nu var jag på Lily’s på öppningsdagen, men jag kan tycka att om premiären skjutits upp x antal veckor pga ventilationsproblem så har man haft mer än tillräcklig tid att fundera över och justera såna detaljer som inredning och musik. Framför allt avsaknaden av just musik lämnar ett stort tomrum i det emotionella facket, men om resten av inredningen får fundera som ledtrådar tvivlar jag på att vi kommer bjudas personliga spellistor den dag musiken slås på.

Det blir nog Mix megapol och inte så mycket mer.

Missa inte heller Andreas Ivarssons recension av Lily’s Burger.

4 Comments

  1. Tycker inte alls att det ni beskriver stämmer in. Burgaren som jag åt var oemotståndlig…gillade att pommesen hade mer touch än den man får på Flippin. Flippin är överskattad….

    1. Jag vet inte om det var du som kommenterade på andra recensionen också, men jag lägger in svar här också. Vi var där första dagen och jag avslutade recensionen med att understryka just det, med all sannolikhet är det bättre nu. Glädjande att du tycker det redan är så bra, då får jag bege mig dit igen och testa.

  2. Jag åt på Lilys Burger igår kväll och måste säga att ni är ute och cyklar om deras ”cheeseburger”, stället var fullsatt och efter ca 15 minuter fick vi våra burgare. Kortfattat var det nog den saftigaste burgaren jag har ätit, även om jag önskar att jalapenon hade lite mer sting i.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *