Restaurang Agaton i Ramundberget

Restaurang Agaton i Ramundberget är en av restaurangerna som fått utmärkelsen Mästarklass i årets White Guide. För några veckor sedan var jag i Ramundberget på en pressresa och då fick jag prova på Agatons middagsupplevelse.

Jag vet inte vad du har för uppfattning om svenska skidorters kulinariska höjder, men det brukar inte finnas jättemycket att skriva hem om. Ramundberget är däremot en skidort som bland annat försöker positionera sig som en ort som även är intressant för oss som vill ha en bra matupplevelse. Agaton är det absolut bästa som Ramundberget vill erbjuda sina gäster, inriktningen är mycket lokala råvaror och vad man kallar för ärlig mat.

Innan jag börjar vill jag berätta att de fantastiska bilderna är tagna av Philip Lailani, som driver en av Sveriges största träningsbloggar och han var en av de andra medföljande på pressresan.

Jag återkommer till det nästan varje gång jag äter ute; sällskapet och servicen är en stor del av restaurangupplevelsen. Ibland har sällskapet sänkt min upplevelse helt, denna gång var dock bättre. Denna kväll satt jag vid samma bord som de andra på pressresan, några matbloggare, men mest hälso- och träningsbloggare och det är alltid kul att vara med när personer som inte är lika vana eller insnöade som jag har en bra restaurangupplevelse.

Jag kommer presentera rätterna med kommentarer precis som jag brukar och på slutet kan du läsa om helhetsupplevelsen av Agaton i Ramundberget.

Efter en fördrink i baren (jag drack en margaritainspirerad cocktail med bland annat körsbärslikör) satte vi oss ned vid det stora bordet och krögare Hampus Thunholms show kunde börja. På översta bilden ser du friterade strutar av tunnbröd fyllda med syrad grädde och Kalixlöjrom och sista ammisarna innan middagen ser du här ovan. Från vänster till höger friterad spaghettiboll (spaghetti mest till formen, det var friterad potatis) Kalixlöjrom på toppen, bakat ostron, torskskinn med röding och en kopp med råbiff på häst som toppats med brynt smör och Kalixlöjrom. Strutarna med syrad grädde passade väldigt bra med den torra champagnen i våra glas. Av övriga ammisar var ostronet det som föll mig mest i smaken.

Pilgrimsmussla med äggcreme och i kåsan ser du krasse och romsäck som lagts in i yuzu. Du kanske undrar hur Agaton kan ha så mycket fisk och skaldjur på sin meny, men ändå säga att man mest använder lokala råvaror? Det är enklare än vad man tror, det är nämligen bara runt 20 mil till Trondheim i Norge och därmed kan man ha mycket mat från havet på sina menyer.

Pilgrimsmusslan med äggkrämen kan vara det bästa jag ätit på länge, perfekt konsistens på själva musslan och krämigheten från äggcremen dansade swing, jazz, hiphop och typ disco i min mun på samma gång. Om jag suttit själv och ätit hade jag nog slickat musselskalet rent till och med! Kåsan fylldes med dashi (typ japansk buljong) och sedan drack vi härligheten.

Kavring med smör från Oviken, leverpastej och inlagd gurka. När jag går på finare restauranger är faktiskt brödet något av det jag mest ser fram emot, dels älskar jag bröd och dels så säger kvaliteten på brödet mycket om huruvida restaurangen bryr sig om detaljer eller ej. Min bästa brödupplevelse hittills i mitt liv skedde på Oaxen Krog förra sommaren, deras pilsnerkavring skulle jag kunna sälja mina ännu ofödda barn för. Hur smakade Agatons kavring? Helt underbart gott med smöret, leverpastejen och gurkan. Krämigt, sött, salt och syrligt. Som en sucker för leverpastejsmörgåsar hade man mig nästan på kroken innan man satte ner brickan på bordet.

Hasselnötspanerad kalvbräss med murklor. Kalvbräss är en underskattad styckningsdetalj som rätt tillagad kan smaka helt fantastiskt. Agatons variant var väldigt mör och smaken bröts av bra med murklorna.

Havskräftan avbränd med vitlök och märg och vid sidan om små chips av svartrot med en god creme. Du vet att du har ätit god mat när du flera veckor efteråt fortfarande nästan känner smaken av vissa rätter i munnen, havskräftan från Agaton är en typisk sådan rätt. Den rökta och lite krispiga ytan och den mjuka havskräftan och väldigt god creme på svartrot.

Blodpudding med lingonsorbet och äppelmos. En annorlunda tolkning av en svensk klassiker, hårt stekt blodpudding med lingonsorbet.

Honungsstekt torsk med kräm på morötter och flarn av romsäck.

Reninnanlår, ankleverkorv, jordärtskocka (kräm och glödbakad) och lök.

Första desserten: plätt med hjortron och smält camembert.

Rätten som fick mig att bara sitta och gapa! En minisemla i het råmjölk och den mest eleganta hetväggen jag ätit i mitt liv.

Innan kvällen avslutades fick vi in en chokladefterrätt som bestod av bland annat bakad choklad, havtornssorbet och salt kolaglass.

Vad tycker jag då om helhetsupplevelsen Agaton? Värdskapet var fantastiskt och jag gillade krögare Hampus Thunholms utläggningar och presentationer av alla rätterna (vill du höra mer om Hampus, så kan du höra honom i denna veckas podcast som släpps på torsdag). Miljön inne i matsalen fick mig att tänka på när man besöker en äldre person som bor på landet, väldigt mycket mysfaktor.

Rätterna var enkla (utan att vara banala) med raka smaker. Jag gillade också att det var sådan spännvidd mellan råvarorna, allt från kalv och ren till pilgrimsmusslor och torsk. Agaton var en fantastisk upplevelse och väger man in att avsmakningsmenyn vi åt enbart kostar 750 kronor, så har vi ett fynd i den svenska fjällvärlden.

Den kvällen somnade jag och de andra i sällskapet väldigt mätta och nöjda.

Det här inlägget är nr 3 av 100 i bloggutmaningen Blogg100.

4 Comments

  1. Pingback: Spännande podcastgäster | In the Kitchen

  2. Pingback: Podcast med Hampus Thunholm från Agaton och Shibumi | In the Kitchen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *