Så bra är tidningen Hunger

by author page

5 comments Nyheter

Omslaget till tidningen Hunger med ett vildsvin som dragbild

Nya mattidningen Hunger har funnits ute i några veckor nu och här kommer en liten recension av det första numret.

Jag älskar mina tidningar och böcker om mat, varje gång ett nytt nummer av Lucky Peach landar hemma i brevlådan störtdyker jag ner i det. Det är likadant när Filter och Offside släpper nya nummer och därför blev jag jätteförtjust när jag fick reda på att samma förlag som ger ut fotbollsmagasinet och samhällsmagasinet också tänkte ge sig in i matgenren. I mitt huvud gick tankar om att det i bästa fall kunde vara en kombination av Filter och amerikanska Lucky Peach – nu vet jag om så blev fallet.

Tidningen heter Hunger och har Mats-Eric Nilsson som chefredaktör. Ett nedskjutet vildsvin pryder omslaget till det första numret, som likt systertidningarna Filter och Offside är snyggt layoutad. Men vad finns bakom den snygga fasaden?

Hunger inleds med en ledare signerad chefredaktör Nilsson om hans syn på matjournalistik; kan en tidning ha en tennisreporter så kan också en tidning ha en matreporter, en bra poäng. Då blir det lite lustigt att han också skriver att Hunger inte riktar sig till ”insnöade matnördar” – konstigt tycker jag. Precis som en tennisreporter inte riktar sig till den breda massan, utan tennisfrälsta, så hade det känts naturligt att en svensk mattidning fokuserar på matnördarna. Eller nja, de flesta förutom redaktionen uppfattar nog Hunger som en flört med matnördarna och då blir Nilssons avståndstagande ännu konstigare.

När jag läst hela första numret känns det som att innehållet är framstressat och väldigt ofärdigt, lite som de färdigrätter för microvågsugnen som Mats-Eric Nilsson själv ogillar. Det är alldeles för lite av innehållet på de över 100 sidorna som är tillräckligt intressant eller nytt. Visserligen är reportaget om Greta Huuva och vildsvin bra skrivna, med intressant innehåll, men resten kunde jag ha hoppat över. Efter att ha lagt ner tidningen saknar jag den aha-upplevelse jag vill ha när jag läst ett bra matmagasin (och jag förstår att Hungers första nummer inte kan jämföras med Lucky Peach).

Granskning, inspiration och storytelling är de tre ben som tidningen säger sig stå på. I detta första nummer var det i så fall väldigt undernärda och vingliga ben. Granskningen i form av reportaget om holländska, äppelmobbande maskiner känns inte som något speciellt nytt, snarare en upprepning av det Nilsson skrivit om i sina böcker tidigare. De allra flesta människor (som kan tänka lite själva) vet att det inte är en helt naturlig process med holländska äpplen (som nästan ser klonade ut) som glänser i våra fruktdiskar. Reportaget om vildsvin är dock väldigt intressant och där hittar man den nivån som jag tycker borde anammas i resten av tidningen. Inspiration då? Jag känner mig inte det minsta inspirerad, ett sätt att få mig mer tillfredställd är att lyfta fram gästkocken mycket mer. Som det är nu har man tryckt in gästkocken för långt bak i tidningen, på alldeles för få sidor. Vad gäller storytelling känner jag mig dock tillfredsställd.

För att Hunger ska falla mig bättre i smaken måste man tona ner Mats-Eric Nilsson lite, det känns för mycket som hans personliga blogg i tidningsform, och jag vill att tidningen ska vara lite mer som Filter med mattema. Och som jag skrev i början om tidningens målgrupp, våga stå för att ni riktar er till matnördarna, man behöver inte vara exkluderande för det (likt systertidningen Filter framgångsrikt gör i varje nummer).

Bäst i tidningen: Reportaget om Greta Huuva.

Sämst i tidningen: Avdelningen ”Kan själv”, en av beståndsdelarna som är för Mats-Eric Nilsson-sk för min smak.

Related Posts

Nytt matmagasin på svenska – Nord

5 Comments

  1. Chris: Tack för det! Jag hade också hoppats på Disqus, men jag gissar att det blir Facebook-kommentarer på nya sajten eftersom att systersajten Amelia.se kör det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *